Nedanför träder ligger en ängels tårar
som fryser till kristaller när det blåser kallt.
Två änglar fanns där under gångna vårar –
en stund på jorden då kärleken var allt.
Det stora trädet viskar ord om trygghet.
Små osynliga frön som det håller på att så.
När ängeln ska lyckas se är det endast Gud som vet.
Trädet viskar förtvivlat: – Här finns kärlek att få!
Hennes tårar har blivit en lilja på en stängel
samtidigt som den kyliga natten blivit till dag.
Jag ser henne som en vacker ängel –
för trädet, det är jag.
Bitterbloggen 
Vem skrev det här?
Hej Luna! Så längesedan jag var här inne och såg mig omkring. Det ser så annorlunda ut idag. Var tvungen att logga in för att se vad som hänt bland alla de små alster jag en gång skrev. Tänk, varje dag är människor här inne och läser. Inga mängder men ändå. Jag låter ruinerna stå kvar lite till för människorna ute i världen.
Åh det var jag, Jonas, för evigheter sedan. Det fanns en tid då jag skrev så intensivt att jag en dag slutade hitta tillräckligt många ord för att fortsätta. En dag kanske jag hittar tillbaka.
/Jonas
Tyckte du om den kanske jag ska fråga?