Säg, har du någon gång känt hur du verkligen stått med båda fötterna på jorden?
Du vet, så där riktigt bastant, nästan som om du frusit fast i marken.
Som ett monument ingen tid, storm eller vind kan tära på.
Ändå svävar du.
Som ett täcke över ovissheten.
Du vet ingenting.
Du kommer aldrig att veta.
Aldrig förstå.
Det är så välbalanserat att det gör ont.
”Vart mänskor gå – och varför –
kan aldrig redas ut,
ty det är nattens gåta,
och den har intet ljus.” – Dan Andersson
Tack till Stefan Isaksson www.isakssonphotography.com för lån av bild.
Bitterbloggen 