Kanske visste jag det redan från början?


Kan det vara så att Gud, den allsmäktige, har ett finger med i spelet i det mesta som händer i världen?
Ta min förkylning som exempel.

Uppenbarligen har jag varit taskig och gjort något som retat upp himlen en smula och från sitt säte har Gud sträckt sig över sina gränser och nappat åt sig en helvetesförkylning.

(Sådana får han om han i sin tur ger Fan ett par förtappade själar och där är jag minsann inte än kan jag lova er.)

Förkylningen fick jag och den har jag kvar även om det känns som om det var en eller två evigheter jag fick den.

Länge trodde jag att jag inte behövde ta hand om min kropp.
Först häromåret tänkte jag om och räknade ut att jag faktiskt borde göra det.
För min kropp var det ingen nyhet.
Det hade den vetat hela tiden…

Annonser

Skyll inte ifrån dig.

IMG_3401
På en baksida av en baksida i en trött liten håla på landet.

Det kunde varit i en storstad också.

Alltid någon som blir besviken.

En ungdom med grusade kärleksplaner.

En medelålders människa som förlorat på hästarna.

En pensionär med alldeles för liten pension.

Hursomhelst är det alltid skönt att skylla problemen på någon annan.

Angående äktenskapet.

När jag var yngre läste jag en kanske något besynnerlig bok, men ack vad bra den var.

Trots att jag läste den ett par gånger lärde jag mig den aldrig utantill. Men raderna om den gifte mannen minns jag. Med fasa dessutom.

Du är stor nu och kanske är du borta på arbete och jag blev ingenting, för jag var tvungen att gifta mig.”

Vidare läste jag tyst för mig själv;

Min hustru är snäll – men hon är inte vacker mer, och jag tog ju henne endast för barnets skull.”

Jaha, det var väl inte snällt sagt men han övergav henne i alla fall inte. Det var kanske ett plus i kanten?

Och eftersom han gifte sig och således inte blev någonting behövde han inte sina böcker mer. Om det skrev han följande;

Eftersom jag inte någon plats för mina böcker, har jag sålt dem och gömt pengarna och djävulen viskar i mitt öra att jag ska supa upp dem, och kanske gör jag det en vacker dag.”

Självfallet ska du göra det!, svarade jag den gamla nötta boken.

Jag visste väl att det handlade om kärlek!!!

Efter begynnelsen skapade Gud…Ratata?

Tänk om jag kunde fått vara med. Men vem lyssnar på en liten unge som trampar med sina allvädersstövlar i lågstadiets vatten?

Då hände saker. Noice fick Rockbjörnen och strax efter fick väl både Gyllene Tider och Freestyle den. Men det var som Mauro berättade;

”Grabbarna i Gyllene Tider kunde göra låtar med de så ju så töntiga ut.”

Så kom han med sitt Ratata. Välkammad och kärlekskrank. Nerför backarna på Söder i stulna kostymer.

Och där vandrade jag omkring i mina allvädersstövlar. Så jävla dumt!

Det kom jag fram till efter att ha lyssnat igenom fyra Ratataalbum.

Snälla Mauro, vänd mig aldrig ryggen!

Om Gud var jag.

Vad skulle Gud se om Han (förutsatt att det är en man) tog mig som sin tillfälliga kropp?

Skulle Han tycka att min väg var den rakaste och mest självklara? Att de vägskäl jag kommer till är inget annat än små rondeller, lätta att ta sig runt. Kanske skulle Han snurra ett varv eller två men trots det ha blicken fäst framåt på vad som komma skall. Han skulle nog se allt mycket lättare.

Och alla djupa fallgropar jag ibland trillar ner i skulle Han antagligen bara se som lätta fördjupningar i marken. Så när jag med möda och besvär klättrade upp ur den djupa hålan skulle Gud på sin höjd stuka foten.

Skulle Gud skratta mer åt den humor och glädje som svävar omkring mig och som jag stundtals inte förstår? Det finns ju så många saker jag inte förstår. Skulle Han vara mer mottaglig?

Hur skulle det bli med de saker som gör mig arg och ledsen? Skulle Han bara rycka på axlarna och fråga sig hur i all världen så små saker kan dunkla mitt sinne eller skulle Han gråta mer än mig? Skulle Han bli mer förbannad?

Skulle Gud, efter en dag i mina kläder, förstå min längtan eller förstår Han den redan? Skulle Han fördöma mig för syndiga tankar och för min ibland arroganta natur? Nej, det sägs att Han är förlåtande. Han skulle säkert förstå.

Och när Han återlämnade kropp, själ och sinne till mig, skulle jag då se med samma lätthet som Honom?

Det är där jag lägger mitt största tvivel.

Karensdagar, en udda vän & Alfapet.

jesus-mot-himlenJag funderade på mannen som skulle ta sitt liv genom att hoppa från ett av de högsta husen i staden. PANG, skulle det säga när han drämde ner i den grå betongen.Men om man nu väljer att gå den vägen så undrar jag om Himmelriket har någon karenstid.

För det är ju så att om jag självmant säger upp mig från ett jobb får jag inte någon ersättning med omedelbar verkan. Valet att vara utan lön har jag gjort själv så varför ska då någon myndighet ta hand om mig så där på omedelbara direkten.

Fungerar det på samma sätt i Himlen?

– Nej lille vän, du släckte din livsgnista för egen maskin. Det var inte VI som kallade DIG. Men var inte orolig. Du kommer in genom Porten MEN du får vänta ett tag. Sätt dig här ute eller varför inte strosa omkring och kolla omgivningarna. I väntrummet finns lite gott barkbröd och fantastiskt kaffe gjort på de finaste tallkottar Himlen kan erbjuda. Kållekåck!

Eller ännu värre blir det om man ska få åka ner igen och börja om från början.

Sen finns det en och annan som inte tror på Himlen. Men berätta det för mannen eller kvinnan som lever i ett rent helvete. För den goda tanken och diskussionsunderlaget passar jag på att tacka Noel. Herregud, jag skulle kunna borsta dina engelska ögonbryn bara för att du är så jävla smart. Någonting måste vi väl ändå tro på!

PTISARAM1
Sara Månsson tror på handboll. Antagligen är det just därför hon är så bra på det också.
stefanblack
Stefan Isaksson tror på sin kamera och alla dess tillbehör och det tycker jag att han ska fortsätta göra. För han är lika duktig på foto som Sara är på handboll.

 

DSC_0005-copy-(1)-1024
Annette Ekvall tror på mig. Jo, hon gör det. Trots alla jävla skavanker och förbenat lustiga tankegångar gör hon det. Lite lustigt är det men, tack!
DSC000443_bigger
Och så har vi Martin Hansson på www.karleksforklaringar.blogspot.com. Han trodde på bitterhet. Så plötsligt måste JAG vara hans idol. Inte dumt det inte. En fanclub med en medlem.  Jag har ett fan!!!

Han var lite sur, moloken, ja rentav bitter i den plötsliga tystnaden. Kärleksförklaringar till förbannelse. Det har du Martin om det nu är på det viset vi ska tolka Din blogg. Men du tror på den Martin och det räcker för mig. Dina rader ÄR bra!

Och bitter kan Du vara. Att välja ensamheten framför tvåsamheten är väl okej. Att längta tillbaka är också okej. Man kan ju ändra sig för böveln.

alfapet-orginal

Mauro Scocco längtade ju ganska länge innan han nådde sitt mål. Grattis Mauro!

Marilyn Monroe längtade också. Hon längtande nästan i fyrtio år.

Sen dog hon!

Lika avsaknad av tvåsamhet som en långhårig schäfer utan päls.  Hej &hå så det kan gå.

Martin! Du ska få vara med. Alla får vara med. Ordet ”Bitterblogg” ger med rätt placering en faslig massa poäng. För att inte tala om ”Kärleksförklaringar”.