Mauro Scoccos “Mina tonårsvintrar” ekar i huvudet.
Hur skulle livet bli sedan?
Undrade jag någonsin över det när jag var tretton?
Om jag gjorde det undrar jag om jag lyckades förutspå något av det som jag har idag.
Som trettonåring tyckte jag att jag var oerhört klarsynt.
Vid en tidpunkt var jag tillsammans med en tjej som hette Carita. Vi strök mest omkring på gatorna och kysstes intensivt när solen gått ner.
En gång sa jag till en vän;
- Det här håller väl ett tag men inte mer än så. Hon och jag kommer aldrig att gå tillsammans genom livet. Vi är ju tonåringar. Så är det ju bara.
Men kompis tittade på mig men sa ingenting. På den tiden visste man inte vad cynism var.
Så det är nog vad livet handlar om. Att gå vidare oavsett det gäller karriär, familjeliv, vänner eller vad du vill.
Stäng en dörr – öppna en annan.
Släck ett ljus – tänd ett annat.
“Allt som har varit ska komma tillbaks“, sjunger Mauro. Jag tror inte på honom.
Men ändå undrar jag; Kommer Brad Pitt någonsin bli tillsammans med Jennifer Aniston igen?
