Jaha, då står man här. Väskan är packad och ivägskickad till den väntande bilen. Alltid samma väntan. Var håller John hus? Roger och Nick gick ju ner för en kvart sedan. Nåja, han dyker väl snart upp.
Det var en skön säng. Många kuddar, det tycker jag om. Men det är klart, det är ju inte som hemma.
Hemma? Känns som evigheter sedan jag var där. Hur många städer har vi kvar? Var är vi egentligen? Det måste snart vara över tror jag. Har ju inte gjort annat än sprungit på scenerna de senaste månaderna.
Tänk så glad jag var under våra första år. Skivkontrakt och pengarna rullade in. Åh jag var ju tillsammans med Siobahn Fahey från Bananarama. Vilka tider det var. 
Vad hände med henne? En kort stund i rampljuset med Shakespears sister men sen då? Hörde att hon fyllde femtio för ett tag sedan. Wow, är hon verkligen så gammal! Då måste jag ju vara…äsch, strunt samma. Visst jag är ju femtio. Fick ju en fantastisk present av grabbarna. Femtio vinylskivor. En för varje år jag levt. Har fortfarande en del plattor kvar att lyssna på. Tur att man behöll sin vinylspelare.
Snart trettio år i rampljuset. Hur länge ska vi hålla? Det känns ganska tjatigt. En platta och sen en turné. Därefter lite tid med familjen för att sen gå in i studion igen. Å 2;a sida är detta det enda jag kan. Mina dramalektioner la jag på hyllan för längesedan.
Undrar ifall jag ska ta upp med grabbarna den där tanken på att lägga av. Fast då får jag väl bara svaret att vi inte ska lägga av förrän Rolling Stones slutar. Ha-ha, de har rätt. Vi kan inte ge upp före dem.
Åh, där kommer ju John. Det var fanimej på tiden. 
Han ser lite trött ut. Tror minsann att han stannade i baren lite längre än vad vi andra gjorde. Äsch, han är tillräckligt gammal för att ta hand om sig själv. Inte som på den tiden då jag skrev ner texten till ”Hold back the rain” och sköt in den under dörren till hans hotellrum.
Undrar om han har koll på var vi är? Dum fråga. John har aldrig haft koll på såna saker. Han flyter bara. Kanske lika bra det.
Jaha, då var vi på väg. Var? Strunt samma. Det är alltid någon som vet. Man har det ju rätt bra i alla fall. Alltid någon som vet vägen. Och om det alltid har varit så säg mig då varför jag ska ge upp ett vinnande koncept?
Hm, presskonferens igen? Okej, jag är ju inte ensam om alla frågor. Det är skönt att de andra är med. Vad skulle jag ta mig till utan mina bästa vänner?
