08 november 2009 vid 19:58 (Uncategorized)
Tags: AIK, allsvenskan, bitterbloggen, sm-guld, telefonförsäljare
Jag är medveten om att man inte får skämta om en del saker men det här var inget skämt. Antar att det bara var ett sätt att bli av med telefonförsäljaren.
Det ringde och en oerhört positiv röst skar in i örat.
- Vi har just nu ett otroligt erbjudande du absolut inte får missa…
Rösten malde på och ett tag var jag övertygad om att jag skulle få all världens lyxbilar, underbara slott och sköna kryssningar i Karibien rakt ner i brevlådan. Allt skulle gå oavkortat till mig. BARA MIG!
Men då avbröt jag och berättade lugnt följande;
- I veckan mötte jag min läkare som gav mig beskedet att jag har max ett år kvar att leva. Max ett år! Därav tror jag inte att det finns någonting i din arsenal av slitstarka strumpor som kan förhindra det.
Rösten försvann och det blev tyst en stund.
- Oj! Nej….så är det….kanske. Ha en bra dag!
KLICK!
Kan hända att jag skämdes en aning men rösten försvann i alla fall. Nu finns
det säkert en del som läser dessa rader och finner dem lika roliga som det faktum att AIK tog hem SM-guldet i fotboll.
!?!?!
Det är en tolkningsfråga.
1 kommentar
03 november 2009 vid 21:37 (Uncategorized)
Tags: alfapet, annette ekvall, bitterbloggen, gud, h43, jesus, jonas nilsson, karensdagar, kärleksförklaringar, lugi, martin hansson, sara månsson, stefan isaksson
Jag funderade på mannen som skulle ta sitt liv genom att hoppa från ett av de högsta husen i staden. PANG, skulle det säga när han drämde ner i den grå betongen.Men om man nu väljer att gå den vägen så undrar jag om Himmelriket har någon karenstid.
För det är ju så att om jag självmant säger upp mig från ett jobb får jag inte någon ersättning med omedelbar verkan. Valet att vara utan lön har jag gjort själv så varför ska då någon myndighet ta hand om mig så där på omedelbara direkten.
Fungerar det på samma sätt i Himlen?
- Nej lille vän, du släckte din livsgnista för egen maskin. Det var inte VI som kallade DIG. Men var inte orolig. Du kommer in genom Porten MEN du får vänta ett tag. Sätt dig här ute eller varför inte strosa omkring och kolla omgivningarna. I väntrummet finns lite gott barkbröd och fantastiskt kaffe gjort på de finaste tallkottar Himlen kan erbjuda. Kållekåck!
Eller ännu värre blir det om man ska få åka ner igen och börja om från början.
Sen finns det en och annan som inte tror på Himlen. Men berätta det för mannen eller kvinnan som lever i ett rent helvete. För den goda tanken och diskussionsunderlaget passar jag på att tacka Noel. Herregud, jag skulle kunna borsta dina engelska ögonbryn bara för att du är så jävla smart. Någonting måste vi väl ändå tro på!
Sara Månsson tror på handboll. Antagligen är det just därför hon är så bra på det också.
Stefan Isaksson tror på sin kamera och alla dess tillbehör och det tycker jag att han ska fortsätta göra. För han är lika duktig på foto som Sara är på handboll.
Annette Ekvall tror på mig. Jo, hon gör det. Trots alla jävla skavanker och förbenat lustiga tankegångar gör hon det. Lite lustigt är det men, tack!
Och så har vi Martin Hansson på www.karleksforklaringar.blogspot.com. Han trodde på bitterhet. Så plötsligt måste JAG vara hans idol. Inte dumt det inte. En fanclub med en medlem. Jag har ett fan!!!
Han var lite sur, moloken, ja rentav bitter i den plötsliga tystnaden. Kärleksförklaringar till förbannelse. Det har du Martin om det nu är på det viset vi ska tolka Din blogg. Men du tror på den Martin och det räcker för mig. Dina rader ÄR bra!
Och bitter kan Du vara. Att välja ensamheten framför tvåsamheten är väl okej. Att längta tillbaka är också okej. Man kan ju ändra sig för böveln.
Mauro Scocco längtade ju ganska länge innan han nådde sitt mål. Grattis Mauro!
Marilyn Monroe längtade också. Hon längtande nästan i fyrtio år.
Sen dog hon!
Lika avsaknad av tvåsamhet som en långhårig schäfer utan päls. Hej &hå så det kan gå.
Martin! Du ska få vara med. Alla får vara med. Ordet ”Bitterblogg” ger med rätt placering en faslig massa poäng. För att inte tala om ”Kärleksförklaringar”.
3 kommentarer
30 oktober 2009 vid 17:44 (Uncategorized)
Tags: bitterbloggen, electrolux, elgiganten, jonas nilsson, lg, marbou, nokia, reklam, samsung, Sony-Ericsson, tandkräm
Gud vad mätt jag är. Fullproppad med teknologi. Jag öppnade munnen och nya telefoner flög som stekta sparvar rakt ner i svalget. Men den femte telefonen satte sig på tvären och höll på att kväva mig. Jag försökte svälja samtidigt som fler och fler telefoner flög mot mitt ansikte som mördarbin.
- Köp mig för helvete! Jag har femhundra megapixlar, skrek en Nokia.
- Skit i honom, skrek en LG. Ta mig i stället. Jag kan sysselsätta din fru när du är ute med hunden.
- Jag varmkör din bil mellan november och mars, ropade Samsung och flög rakt in i mina läppar.
Det talades om pekskärmar, megapixlar, Spotify-i-din-telefon, 99:-/månaden, gratis SMS och mail rakt in i telefonen.
Därefter kom kylskåpen från Electrolux via Elgiganten som hade inbyggd ismaskin och TV. Bäddsoffor lika stora som en lägenhet levererades gratis från MIO och så naturligtvis alla de nyanser man kunde sätta i håret så att man äntligen kunde se ut som Pernilla Wahlgren. Tandborstar som skulle komma åt överallt där inte ens Listerin hade en chans och tandkrämer som till och med fick den tandlösa uteliggaren att skina upp i ett dollargrin.
…och fler telefoner….
KONSUMERA!
Jag föll för en chokladkaka med valnötter och härlig toffée. Den köpte jag. Vet Ni vad? Den var inte ens god.
Dumma reklam!
Kommentera
29 oktober 2009 vid 18:42 (Uncategorized)
Tags: dan brown, harvard, jobb, mat, meningen med livet, robert langdon, sex, symboler, tv
Du behöver inte vara Harvardprofessor som Robert Langdon för att komma fram till svaren på de stora frågorna.
Du behöver inte vara superfilosof eller högutbildad på de värsta akademiska instutitionerna för att komma fram till de världsliga svaren många av oss söker. I
Inte nu längre.
Här finns en del av svaren på frågorna. Titta och lär!
1. Varför äter man?
Svar; Helt enkelt för att kunna njuta av det goda kaffet man får efteråt.
2. Varför har man sex?
Svar; Kanske för att lite senare kunna titta på TV i lugn och ro.
3. Varför går man till jobbet?
Svar; För annars kommer man ju aldrig hem igen.
OCH SÅ NATURLIGTVIS DEN STÖRSTA FRÅGAN AV DEM ALLA.
4. Vad är meningen med livet?
Svar; Att vi ständigt ska bearbeta den frågan för att sen, en helt underbar dag, gå döden till mötes.
Där finns säkert fler frågor Ni går och grunnar på.
Vet Ni vad, det är bara att höra av sig.
1 kommentar
27 oktober 2009 vid 21:26 (Uncategorized)
Tags: allhelgona, gravstenar, kyrkogårdar, limousinservice, pumpor, rader från en limousin, sorg, stefan isaksson
Det är många saker som kan kännas jobbiga. Ta till exempel när den underliggande stressen blommar ut och tar över vardagen.
Det var förvisso längesedan jag hade den känslan. Känner inte efter så mycket längre. Varför göra något när man inte har lust? Varför göra någonting man inte behöver?
Andra jobbiga saker som tär är det som kallas ”tvivel”. Jag må ha lagt mycket mark under mina fötter och vunnit många slag men ändå kan jag vakna med tvivel i mina tankar. Gärna under mörka timmar då det är evigheter till nästa soluppgång.
Det finns stunder då det eviga tvivlandet växer sig större. Där, under min vandring på den smått bortglömda kyrkogården där gravstenarna höll på att vittra sönder, gnagde det inom mig.
Från den sidan till den mer välvårdade delen med välkrattad singel och tända ljus. Där mina förlorade vänner ligger.
Jag besöker dem ibland. Tänker på dessa händer jag en gång tryckt men som av tidens tand kallnat i den mörka jorden. Minns ögon som en gång glittrade av liv men som nu slutit sig för evigt. Alla dessa hjärtan som bankat men som nu slutat slå.
Bland de tysta stenarna kan jag gå och lyssna till mina egna hjärtslag som envisas med att slå högre och snabbare. De slår för allt tvivel jag bär på.
Ändå är det längs dessa rader av namn jag kan koppla av. Här är det ingen som frågar hur man mår. Inte heller någon som undrar varför man bara går omkring i cirklar och stirrar blint framför sig. Här är varje steg jag tar mitt eget. Ingen som styr. Det är bara jag.
Och när jag sitter där och tittar ut över ödsligheten undrar jag om jag verkligen är ensam. Men det är svårt att se ifall det är någon som rör sig bland skuggorna. Och vem kan se dessa själar som svävar? Kan någon över huvud taget se dem?
Jag vet att de finns. Det är jag övertygad om. Jag vet att Du finns. Och jag saknar Dig. Om Du ändå kunde berätta lite vad som händer där Du är. Det skulle nog göra mig lugnare. Mitt tvivel skulle kanske sansa sig till en mild bris istället för den storm som stundtals rusar genom mitt inre.
Var är Du och var hamnar jag?
Vilken färg har själen?
Älskling?
Ur ”Rader från en limousin” av Jonas Nilsson
Tack till fotograf Stefan Isaksson.
www.stefanisaksson.se
3 kommentarer
27 oktober 2009 vid 20:33 (Uncategorized)
Tags: adel, arlaköket, bönder, bitterbloggen, borgare, jonas nilsson, präster, sockerbetor, traktorer
Jamen, hipp-hipp-hurra, för att bo och leva i ett av de bördigaste landskapen i hela universum. I synnerhet på höstkanten när alla Skånes bönder ger sig ut på vägarna med sina betlass.
Hur var det egentligen? Fanns det inte en lag som förbjöd traktorer att vistas på vägen med sina ynka trettio kilometer i timmen?
Men bönder gör väl ändå som de vill. Och vad de än gör går det långsamt. De kör långsamt. Pratar långsamt. Tänker långsamt. Och tittar man på gravstenar resta över bönder kan man se att de alltid uppnått en ålder av minst nittiosju vilket innebär att dessa människor även dör långsamt.
- Naaää, om man sulle tau å refsa litta stejn, sa bonden och hällde upp ytterligare en kopp kaffe.
- De e så möed sten att man ente årrkar mi de längår. Haur vi ente nånna kaugor åsse?
FÖR GUDS SKULL!
…men sen kan det också vara som min kompis sa att det hela var mitt fel. Jag kunde ju satt mig i bilen lite innan så jag inte var så stressad på väg till bilbesiktningen. Då hade jag inte spytt galla över dessa hårt arbetande människor som gör att vi alla får socker till kaffet.
Kanske är det jag som är långsam. En stillbild som aldrig kommer iväg i tid.
3 kommentarer
24 oktober 2009 vid 12:22 (Uncategorized)
Tags: Beatles, Den arga snickaren, Gordon Ramsey, INXS, Kurt Cobain, michael jackson, Nirvana, Pulp Fiction
… som skrek och jämrade sig över restaurangägare som egentligen borde jobbat någon annanstans. Kanske i närheten av Docklands där man har nära både till djupt vatten och snabbstelnande cement.
Lite senare dök den arga snickaren upp. Har själv aldrig sett programmet men jag kan tänka mig att det handlar om människor som planerar att göra sitt malätna hem till ett paradis men som slutar mitt i hela skiten och grillar korv i stället.
Ett program som tillägnas i synnerhet män (som jag, ja, definitivt jag) som lider av det där manliga handikappet att inte kunna skruva i en skruv utan att det går åt pipsvängen.
Nästa gigantiska tv-succé är ”Den arge lillkillen” (läs Toyboy”). Fösta avsnittet kommer att handla om Madonna som idag är, ja hur gammal är hon egentligen) låt oss säga 110 år (MINST). Hon har precis kommit hem från en turné och ansluter sig till sin nittio år yngre pojkvän när hon åker på en lusing. Herr Toyboy, som heter Jesus är fanimej inte lika blid och ödmjuk som den Jesus som levde för 2000 år sedan. Nej, han är bara förbannad på usla Madonna som bara är i studion eller på turné. Hon hånglar med Britney och säkert med tusen andra kvinnor och män medan han får sitta ensam och titta på porr för att hålla glädjen vid liv.
En given tittarsuccé!
Sen har vi de serier som jag kan delta i. ”Den arga musikern” till exempel eftersom jag aldrig har förstått vad som var så underbart bra med Kurt Cobain och Nirvana. Inte heller förstod jag allt jubel över gruppen INXS och deras platta KICK som kom någongång mot slutet av åttiotalet.
”Den arga filmvetaren” är
ytterligare ett program jag skulle kunna delta i. Där skulle jag sitta och få så in i helvetes mycket skäll eftersom jag tyckte ”Pulp fiction var en oerhört tröttsam och usel film. Ändå har jag sett den två gånger och försökt mig på en tredje, men nej, den blev aldrig bättre. Och när det kommer till produktioner signerade Ingemar Bergman vet jag inte var jag ska ta vägen. Det är nog då jag brister ut i förtvivlan och skriker:
- LÅT MIG BARA DÖ FÖR HELVETE!
Men allt det här kommer nog ebba ut i ”Den arga TV-tittaren” där halva Sveriges befolkning ses kasta ut sin tv genom fönstret.
Och åter står jag i skuld till allt….. men herregud, jag gillade ju både Beatles och Michael Jackson samt filmerna ”Om en pojke” och ”Titanic”.
Kommentera
21 oktober 2009 vid 18:15 (Uncategorized)
Tags: bitterbloggen, restless soul, silvåkra, stefan isaksson, tingsek
Bilen stannade på en hösttung gata och där ute i den blekt upplysta naturen undrade jag hur Silvåkra kom till. Här fanns ju ingenting. Vad jag kunde se fanns varken matbutik eller den enklaste kiosk. Inte ens en kyrka.
Men det fanns en gård. En U-formation med dåligt lagd kullersten. Kanske hade den varit bra men under årens lopp blivit till en snubbelmatta för såväl nyktra som berusade människor.
Ett paradis för esteter, tänkte jag. Här skulle jag verkligen kunnat se musiker som Ulf Lundell eller Lars Winnerbäck snubbla fram med gitarrerna i handen. Och om jag själv vore en författare av kaliber hade detta kanske varit mitt hem. Ute i tystnaden långt från människor, neon och stress.
Tingsek hade bjudit till kalas. Bussar från storstaden öste ut människor och jag fanns mitt bland dem. Jag skulle vältra mig i stjärnstatus!
En förväntansfull längtan efter musik ångade i den gamla ladan då bandet gick upp på scenen med Tingsek i spetsen.
Han rockade! Han hade kul! Han spelade för oss! Som vanligt med den djupaste entusiasm som fick hans kropp att darra och det yviga håret att röra sig som i den värsta stormen. Och storm var det. Men Tingsek höll hårt i sitt roder och tog sig genom hela repetoaren med bravur. Och mellansnacket var öppet och intimt. Helt genialiskt i sin förvirring.
Tingsek är en stjärna. En perfekt slipad diamant som gnistrar starkare för varje låt han spelar. Undrar ifall det har funnits någon tid i hans liv som inte handlat om musik? Jag har sett honom spela de flesta instrument och då har det inte varit på det obekväma sättet. Nej, sätt ett instrument i hans händer och spelar för dig. Och han slutar inte förrän du ber honom.
För guds skull Tingsek, sluta aldrig spela!
Och när musiken tystnade från scenen och strålkastarna gjort sitt bjöd Tingsekarna upp till den sedvanliga dansen baserat på vin, skratt och ödmjukhet. Röda toner i dur som varade så länge vi orkade.
Och de tonerna ljuder än idag.
Tack till Stefan Isaksson som lånade ut dessa bilder till mig.
www.stefanisaksson.se
Kommentera
20 oktober 2009 vid 17:35 (Uncategorized)
Tags: bitterbloggen, jonas nilsson, klockor, paraply, regn, tankar, tid
Sekunder blev minuter som i sin tur blev timmar och så gick det på och på och på.
Ett evigt monotont tickande. Ändå önskade jag att det kunde gått lite fortare. Bara en aning.
Men det går aldrig så fort som man önskar. Kanske vissa dagar men inte just den dagen då man verkligen önskar sig bort.
Sådana dagar räknas väl inte? Eller gör de det? Varför då? De tillför ju inte mig (eller någon annan för den delen) någonting över huvud taget.
Så varför?
Dagar då man står och stampar på samma ställe i en evighet utan att komma någonstans borde inte räknas. Men det gör de ändå. Även om man blundar och ställer sig under sitt paraply så finns de dagarna. De hörs och syns och du och jag känner dem. Varenda jävla sekund känner vi.
Men någonstans fyllde jag väl ändå min funktion. På något sätt och någonstans gjorde jag väl ändå det?
2 kommentarer
« Äldre inlägg
…feta och dryga.
Och när jag ändå talar om Österlen så finns det inget värre än alla ”icke-skåningar” som väljer att köpa sina sommarhus där. Vad fan ska de där att göra? Har stockholmarna ingen skärgård att åka till? Eller, vad är det för fel på Gotland?
